POST-HP
Så var ytterligare en till dag proppfylld med HP avklarad. Det känns lite sådär måste jag säga, det gick fortare än vad jag förväntade mig och dagen bara rann iväg. Det känns skönt att få allting gjort och jag inväntar resultatet med spänning. Tyvärr är jag relativt missnöjd, jag hade lagt ner väldigt mycket tid på att öva mig inför provet. Jag gjorde många liknande uppgifter och köpte till och med två provböcker för att kunna lära mig allt. Men det känns som allt har gått förgäves. Så fort jag kom hem kollade jag mitt resultat på HPguidens facit som de fixar ihop några minuter efter provet, jag gjorde en räkning och såg att jag knappt hade höjt mig alls med undantag för de kvantitativa delarna där jag hade höjt mig marginellt. En snabb uträkning på normeringen visade att jag skulle få samma resultat som jag fick i våras. Det kändes kul och få se det. Verkligen.
Jag misstänkte att det skulle gå dåligt tidigare idag, då jag somnade vid 10 på kvällen men vaknade upp vid klockan 1 på natten, efter det kunde jag inte somna om. Den sömnen jag fick på tre timmar utgjorde hela min energi under hela dagen. Så ja, kanske var det så att sömnen ställde till det.
Suck.
Jag kämpar så hårt för att göra en jävla förändring på proven och istället slutar allting... med ingenting. Ingen förbättring, snarare försämring och bitterhet. Som grädde på moset så var jag också tvungen att skriva mitt prov nere på SLU idag. Det ligger nästan åtta kilometer från mitt hus, i andra änden av stan och med tanke på den senaste tidens kyla så var det fantastiskt underbart att känna kylan i ansiktet medan jag cyklade igenom ett tomt centrum. Från Islandsbron svängde jag in mot Stadsparken och fortsatte sedan längs Fyrisån, långt, långt och långt. Förbi skogar och alléer tills jag hamnade ute vid den gamla vindbron. Där cyklade jag längs den gamla Vindbrovägen ner till Ultuna, det var helt tyst, kyligt. Solen lyste och det enda jag kände var den kalla luften som stötte mot mitt ansikte. Provsessionerna gick i övrigt okej. Men det var inte alls skönt eller kul överhuvudtaget. Cyklade nästan en och en halv mil idag fram och tillbaka för provet, när jag sedan kom hem så var mina kusiner och deras barn på besök. De gick hem för ungefär en timme sedan. Behöver jag säga mer än att jag verkligen är supertrött just nu?
Jag kämpade verkligen hårt och biter bokstavligen på mina naglar för att jag ska ha en bra chans att konkurrera med alla andra till högskolan, men istället måste jag behöva gå igenom nederlag efter nederlag. Kanske man ska plugga upp lite ämnen på komvux trots allt? Gör jag det så blir det visserligen svårare att komma in på en del linjer som jag velat söka till. Jag har längre funderat på att söka in på psykologlinjen, men det är extremt hög intagningspoäng. Nästan 1.7. Det är galet högt och jag känner inte att jag har en chans att nå där. Om jag skulle få för mig att komplettera mina betyg skulle det krävas nästan över 22.0 med merit för att jag med säkerhet skulle kunna komma in. Det kanske är så att jag måste ge upp drömmen om psykologprogrammet på Uppsala för gott, och göra något annat? Må så vara, må så ske. Jag vill egentligen inte ge upp, men jag har kanske inte något annat val.