SUPERJAN

Termin nio är avklarad! Denna omfattande termin med kvällsjourer, långa dagar och placeringar på ögonkliniken, psykiatrin och neurologen är äntligen över. 

Idag hade jag min munta, som är en muntlig tentamen på allt man går igenom under terminens gång. Jag fick neurologi och psykiatri vilket redan där kändes rätt bra, för det är de ämnen jag har försökt läsa in ordentligt. Det här är den enda terminen vi har en sån muntlig tentamen, för att programmet snabbt ska kunna bedöma studenter och möjliggöra att de kan jobba som underläkare därefter. När den muntliga tentan var klar så fick jag och min klasskamrat som också deltagit gå ut, för att de skulle "konferera". Den här konferansen tog typ max tio sekunder, för precis när jag vände mig så ville psykiatrikern att jag skulle komma in. 

 

"Du är godkänd!".

Faktum är att det gick rätt bra faktiskt! Över förväntan. Många gånger jag satt där och malade på om olika sätt att handlägga under muntans gång kändes det som att jag hade fel, men det visade sig att jag hade haft rätt. Och i stort sett helt felfritt tänkande och resonerande kring differentialdiagnoser, handläggning och dylikt. Trots att lärarna försökte stressa en lite genom att ställa samma frågor igen eller inte ge någon bekräftelse. Men jag stod på mig. Å vilken självförtroende-boost jag fick av det. Har på riktigt aldrig varit så här glad efter en tenta. 

 

Nu har jag en praktisk tenta och en sista skriftlig tenta kvar på hela programmet, i höst preliminärt.

 

Sen... är det faktiskt över.

 

Var tog alla åren vägen? En osäker själ som kastades in på ett program långt bort i en kall stad, med pandemi och livets alla berg och dalar där emellan. Men det har gått bra. Man faller, och så reser man sig upp.

 

Nu ska jag ut och träffa lite vänner som är här på besök.