SUPERJAN - Min sista sommar i Umeå

Min sista sommar i Umeå

Det var precis som jag hade trott redan i höstas. Och det lutar sig också mot det. Den här sommaren blir min sista i Umeå skulle jag tro. För er som inte hörde det kuggade jag två av mina terminstentor nu senast, även om jag var nära, så var det inte tillräckligt. Det var mycket annat som tyvärr ställde till det, schemaläggningen var riktigt kass och jag hade obligatoriska moment fram tills innan tentan, så det var svårt att ens fokusera. Med det sagt gjorde jag mitt bästa resultat hittills och jag var inte alls långt från gränsen, så det är bara att försöka igen. Även om det tar emot och känns pissjobbigt och plugga ytterligare en gång så sätter sig saker och ting bättre i alla fall, så på det sättet känns det bra. Men jag önskar att det inte hade varit så här, det optimalaste vore att ha en sommar utan omtentor överhuvudtaget, men det är troligen lite för mycket begärt i denna situation,. Jag försöker jobba på och plugga lite smått nu under sommaren, det suger faktiskt, jag hade önskat att bara kunnat koppla av men tyvärr blir inte det av. För att kunna slappna av ändå trots det tuffa året så har jag därför funderat på att ta ett studieavbrott kommande termin. Det hade varit aktuellt med avbrott om jag inte hade klarat T4-tentan heller, då det är en spärrtenta för kommande termin. Vi får se. Jag har haft på känn att det kommer bli aktuellt under en längre tid, redan förra året kändes det som att jag har spenderat min sista höst i Umeå... så ah. När man tar studieavbrott mister man sin plats i Umeå och får söka sig till någon av de andra studieorterna, vilket inte är mig emot faktiskt. Inom andra nyheter så har jag börjat jobba på sjukhuset igen, på psykiatriska akutvårdsavdelningen. Det är väldigt speciellt, men ack så spännande. Ibland är det kavlugnt, och ibland är det hur mycket som helst och göra. Det kommer in lugna patienter med abstinens, samtidigt som det kommer in patienter direkt från häktet eller psykotiska patienter som måste tvångsvårdas och bältesläggas. Det kan vara väldigt speciellt och bälteslägga en patient som sen blir tvångsinjicerad med läkemedel, men det är en bra erfarenhet att ha varit med om. Många personer som kommer in minns man på ett sätt eller ett annat också, pga de är så pass unika. Personalen som jobbar där är också unika. Jag har aldrig träffat folk som är som dem heller. På tal om ingenting så har jag blivit erbjuden att jobba på somatiska akuten också. Jag vet inte om jag ska tacka ja till det, men jag är genuint sugen, dels för att det är en sjukt bra erfarenhet, dels för att det är en bra potentiell framtida arbetsgivare. Tar jag studieavbrott kommer jag behöva jobba en del vid sidan om för att kunna försörja mig om dagarna, så det optimalaste vore kanske och göra så, så är jag i alla fall förberedd med en till arbetsgivare också. Men men, vi får väl se. Jag ska försöka njuta av denna månaden. Juste, jag har börjat övningsköra också. Hade riskettan nu i fredags och så har jag börjat läsa lite teori. Men jag inser att det kommer vara jättesvårt och göra detta i kombination med allt annat jag har den här sommaren... så det får nog ligga på paus lite, så får jag ta upp det igen under hösten kanske. Hoppas allt är bra. Nu ska jag fortsätta kämpa vidare.