SUPERJAN

AAAAAA.

 

Jag är tillbaka! För en gångs skull. Senaste gången jag var här inne var på kvällen innan jag skulle börja T6 på läkarprogrammet, nu i slutet av augusti. Nu har halva T6 rullat på och jag sitter i ett sjaskigt personalboende på Kiruna sjukhus, där jag befunnit mig i drygt en vecka nu. Boendet är galet litet, ungefär som halva storleken av min korridorslägenhet på 20 kvadrat. Men jag har i alla fall en toalett och dusch på rummet, och tydligen är det bara mitt rum som har en dusch. Resterande lägenheter måste duscha i ett duschrum som ligger ute i korridoren. Verkar som att jag fick tur. 

 

Hur har terminen varit då? Jadu, det har varit omtumlande. Men ack så lärorikt, jag har lärt mig massor om allt, hur man handlägger människor med alla möjliga sorters sjukdomar, hur man frågar, tar status och undersöker patienter på olika sätt, jag har haft ett trettiotal handledare under tiden också. Vissa av de har varit fantastiska, och vissa av de har varit så ointresserade att det nästan utstrålas i deras aura. För mig som har varit ganska stressad under året och haft mycket att göra så kändes det väldigt vemodigt att påbörja terminen igen. Första veckan på terminen gick vi från 8-17 i stort sett varje dag. Jag som hade tänkt mig en mjukstart fick riva av massor på kort tid. Sista seminariet den veckan så valde till och med läkaren att dra över tiden med tjugo minuter så klockan var nästan 17:30. Yikes. Men sen vart det över, och jag fick lite efterlängtad avkoppling. Jag måste dock säga att jag är förvånad över min ork hela terminen. Jag hade egentligen ingen större lust att påbörja terminen, som ni kanske vet, men jag har lyckats hålla mig kvar, och kämpa på trots att tålamodet ibland tryter. Sedan terminens start har jag gästspelat på allt från geriatriken, till kardiologen, till thoraxkirurgen och nu på medicinkliniken i Kiruna. 

 

Hur är det här uppe då? Jag kom hit förra veckan sent på kvällen tillsammans med en klasskamrat som också är utplacerad här. Halva resan mellan Boden till Kiruna var bäcksvart och man såg ingenting förutom några enstaka lysen lite här och var. Men sen, så kunde man se ett stort berg med lysen skymta i bakgrunden. Det var så klart den ökända Kirunavaara-gruvan som visade sig. Vi lyckades ta oss till sjukhuset med en tung resväska och en del snö på marken, väl där fick vi våra nycklar och kunde installera oss i vårt nya temporära hem som jag sitter i just nu. Och sen var det bara att köra på, vi skulle vara på medicinkliniken tidigt på morgonen. Och så har det hållit på så under veckans gång. Min handledare är synnerligen nyexad och ganska kunnig, men lite timid och ger ibland intrycket av att inte vara särskilt intresserad av att handleda. Det här med handledare med bristande intresse är tyvärr något som jag blivit varse med ganska många gånger den här terminen. Vissa handledare har varit en ren fröjd att ha, men sen finns det vissa där ointresset påvisas. Och det syns. Det är liksom uppenbart när någon är ointresserad av att handleda en, man ser och känner det i auran liksom. Jag försöker sätta mig in i deras situation ibland och fundera på om jag själv skulle varit så. Men jag tror faktiskt inte det. Om inte något annat så har jag insett hur otroligt viktigt det är med feedback och handledning, och jag svär på att jag kommer alltid försöka visa intresse i framtiden till de jag kommer handleda, för jag vet hur frustrerande det kan vara själv som student. Det värsta är ju att ointresset smittar av sig på en också, jag blir ganska ointresserad också att göra olika kliniska moment till följd av det, vilket känns väldigt trist. 

 

 

Jag har förutom att vara på sjukhuset passat på och besöka Kiruna och dess omgivningar. Jag och min klasskamrat som också är här åkte ut till Jukkasjärvi i fredags och besökte samemuséet, bygden och Icehotel. Icehotel var mäktigt, otroligt mycket vackrare i verkligheten och varje rum överträffade den andre. Det riktiga icehotel som byggs upp varje år hade tyvärr inte börjat byggas än, men bredvid så fanns det en permanent paviljong som försörjs med kall luft, som man kune besöka. Vi åkte tillbaka när det började mörkna och käkade pizza på Bertas pizzeria. Känd för att servera renkött på deras pizzor. Det var gott faktiskt. En liten udda sak dock var att de tog inte något kort, utan enbart kontanter. Det är ju jätteskumt? Känns som om det borde vara tvärtom men det är väl skönt och höra att en del ställen använder kontanter in i det sista. 

I lördags åkte vi på gruvtur ner i LKABs gruva i Kiruna. Det var väldigt spännande och åka ner och se gruvan inifrån. Bra guidning också var det och det var inte alls komplicerat. Överlag så hade jag en jättemysig helg! 

 

 

 

Nu är det min sista vecka här i Kiruna och jag ska försöka get my shit together och göra en så bra sista vecka jag kan. Är placerad på akuten och kommer träffa alla möjliga sorters människor här. Bara idag har jag sett allt ifrån någon som skurit sig till förmaksflimmer. 

 

Kommande vecka ska jag sitta på mottagning hela veckan och ta hand om patienter med allt från endokrin till lungproblematik. Och veckan efter så åker jag på UGL, en ledarskapsutbildning på internat. Just det kommer bli väldigt spännande! Hoppas på en insiktsfull vecka.

 

Nu är klockan 22:45 och jag ska alldeles strax gå och lägga mig. Känner mig riktigt seg efter en dag på akuten. Förhoppningsvis blir det bättre imorgon.