First day in
Det har gått en dag sedan dess och jag känner att det har gått ganska väl. Det har verkligen inte varit ett lätt beslut, mestadels väldigt tufft snarare. Jag upplever det som att min omgivning inte är riktigt mogen för ett sådant beslut som vi har tagit, vår familj är inte tillräckligt stor. Våra rum är inte tillräckligt stora. Men men. Personligen vill jag jättegärna att de flyttar så snart som möjligt. Jag kan inte koncentrera mig, de finns här och det känns, på söndag exempelvis så ska jag vara ensam i huset med dem och jag vet inte vad jag ska göra. Väldigt väldigt svårt är det.
De kan finnas här i tre veckor. Eller tre dagar. Eller tre månader kanske. Jag vet inte. Det är en jobbig väntan för dem, en väntan som bara stiger deras huvud åt vansinne. Det är inte lätt att vara dem, det är inte lätt att vara mig, det är inte lätt att vara min storebror heller. Ibland är det jobbigt att vara över-empatisk. Men de verkar trivas. Kanske slappnar jag av någon dag. Jag vet inte vad jag känner just nu. Det känns jobbigt nog.
Kan inte slappna av.
Kan inte komma över det överhuvudtaget.
Så jobbigt.
Tre dagar... kanske.