SUPERJAN

Vet inte vad jag känner om jag ska vara ärlig, jag är så sjukt frustrerad och arg över att ännu en gång falla på målsnöret. Allting känns som ett jävla omen, samma sak skedde förra året när jag missade PIL med en poäng, dröm-HP-resultatet med en poäng, tentan i juni med två poäng... det är som att livet jävlas med mig. Som att det inte vill gå vidare.

Hade jag missat gränsen med sisådär 10 poäng så hade jag kunnat acceptera att jag inte hållit måttet. Men 1 poäng är så jävla taskigt, jag försökte verkligen, men det höll inte. Hade jag liksom klarat en multiple-choice fråga till så hade det varit lugnt...

Herregud säger jag bara. Jag är så frustrerad, jag är förbannad, ledsen. Hela dagen har känts piss rent sagt. Nu kommer jag inte kunna göra tentan igen förrän i januari, och gissa vad som också kommer tenteras då? Jo, den andra kursen OSoF som är ÄNNU tuffare och tyngre. Lycka till och varva med tentaplugget och klara båda tentorna samtidigt säger jag bara. Jag kommer inte lyckas känner jag.

Och risken är väl att det blir en slippery slope där allting försämras i en nedåtgående spiral. Där resultaten inte kommer. Vips så kommer den tredje terminen med attack och försvar, och då får du inte fortsätta eftersom din tidigare kurs inte avklarades, och man måste ha klarat den med godkänt tentaresultat för att komma vidare. Rätt vad det är så är man relegerad, helt enkelt. Det känns så jobbigt...

Imorgon ska jag prata med studierektorn om min tenta, jag förväntar mig inte något av det samtalet men ska försöka föreslå om de kan ge ett nytt tenta-tillfälle under hösten, och inte i januari. Ska även prata med SYV i infocenter i samma veva, och försöka bolla med hen om andra vägar, andra program som kanske passar bättre. För jag tror ärligt talat inte att jag kommer komma vidare... tyvärr.

Kanske får jag lägga ner min läkardröm för gott. Det ser mörkt ut. Länge har jag funderat på om inte psykolog på KI skulle passa mig bättre...trots allt. 

Det är en pissig dag i Umeå. Det är vad jag kan konstatera.