Det kallas för omtenta
Hallå där folkens!
Tillbaka här igen, med en ny uppdatering. Jag har börjat jobba som boendestödjare och det är väldigt trevligt måste jag säga. För det mesta är det väldigt lugnt på jobbet, en del saker ska göras under "fasta tidpunkter", men annars är dagen till stor del fri. Idag har jag mest spenderat dagen med att prata med min andra boendestödjarkollega och suttit framför datorn och dokumenterat lite info.
Idag kom mitt tentaresultat tillbaka, och som jag kunde misstänka så missade jag godkäntgränsen med 2,5p. Jag suckade högt och vart så ledsen att jag ville bara gå in någonstans och gömma mig när jag såg resultatet på telefonen. Känns väldigt surt, ledsamt och jobbigt i och med att jag la ner mycket tid på tentan och kämpade med att förstå stoffet, men det verkar inte hållit måttet. Det kändes ännu mer surt i och med att jag faktiskt insåg att jag förstod frågorna jag hade svarat fel på, och att många av multiple-choice frågorna hade kommit tidigare, så tekniskt sett så borde jag ha vetat detta och löst allt. Samtidigt var en del tentafrågor relativt hårt rättade, vilket inte var så jättekul eftersom det var en del frågor som jag verkligen trodde jag hade rätt på men visade sig vara fel, och dessa frågor som var felmarkerade hade kunnat ge mig den där sista skjutsen för godkänt. Det var runt 120 pers som gjorde tentan och av de var det runt 10-15 pers som hamnade under godkänt. Av någon anledning valde kursledningen att publicera allas resultat, med initialerna, online i ett PDF-dokument, så man kunde se vem som hade fått vad, vem som hade fått omtenta och så vidare. Jag har aldrig sett något liknande tidigare och tycker det är en ganska konstig och respektlös approach. Personligen tycker jag tentaresultatet är något som är privat, och jag känner att jag nu kommer behöva hävda mig själv lite i höst eftersom folk vet att jag behöver göra omtenta. Suck!
Jag tror att jag, i all min ivrighet, och efter all stress jag upplevde i maj månad, bara ville få tentan gjord, vilket gjorde att jag bara stressade igenom tentan utan någon större omtanke, mina fyra timmar jag fick med sömnen var inte så mycket till hjälp heller. När jag var klar med tentan, och kunde slappna av, insåg jag att jag hade stressat till mig ordentligt, jag hade fått flera grå hårstrån på tinningarna samt två stycken på luggen, vilket inte är normalt för mig. Maj månad spenderades med att diskutera kapitel efter kapitel och inte göra så mycket annat, jag tror detta var ett stort stressmoment som inte gav så mycket egentligen. Jag gick inte ens till gymmet en enda dag så jag i alla fall kunde slappna av. En sak som är otroligt viktig när man pluggar på t.ex. läkarprogrammet är att verkligen ha en sidosyssla som man lägger tid på. Att kunna få paus från att fokusera på plugget gör verkligen jättemycket. Jag vet själv hur värdefullt det var att ha det när jag pluggade hemma i Uppsala, och jobbade som timanställd vid sidan av mina studier. Jobbet gjorde att jag kunde fokusera lättare, då jag inte behövde tänka på något annat. Omständigheterna som vi varit under har inte heller varit jätteoptimala för min del, ärligt talat, så tror jag att jag hade klarat tentan om jag hade varit i Umeå och pluggat med vanlig salsundervisning. Det kan man se på min tenta också, jag fick betydligt mer poäng på de första delarna som vi gick igenom med salsundervisning än delarna efteråt som gjordes på distans. Jag tror inte det är en tillfällighet att det blev så.
Omtentan sker första veckan i september, första veckan in på terminen vilket är tacksamt eftersom nästa kurs inte kommit så långt in just då. Men det är väldigt frustrerande, för att den där omtentan kommer ligga under sommaren och gnaga i mig. Den kommer ligga där som en irriterande last, och det stör mig, hade jag inte haft den hade jag kunnat koppla av helt och hållet och inte behövt lägga i någon växel tills 31/8 som är det datum då höstterminen drar igång. Samtidigt kommer jag kunna ha en del tid under sommaren till att plugga inför omtentan, vilket är bra. Men jag känner inte heller att jag vill spendera flera veckor under sommarlovet till att repetera saker igen, eftersom det är värdefull tid som ska gå åt att VILA. Jag har därför bestämt mig för att försöka begränsa omtentapluggandet till två veckor. Så först i slutet av augusti sätter jag igång och börjar plugga. Jag vill inte sitta i juli månad och plugga massa saker bara för att. Jag vill njuta av min lediga tid. Detta borde räcka eftersom det mesta redan ligger i bakhuvudet och är inläst, har man dessutom fallit på målsnöret som jag gjort, så finns det redan en hel del kunskaper som finns latent som dyker upp igen när jag repeterar. Jag tänkte fokusera på att gå igenom föreläsningarna, testa mig själv efter varje föreläsning, och slutligen summera och sammanfatta dessa i anteckningsform. Därefter tänkte jag koppla dessa till tentafrågor för respektive del, gå igenom dessa. Det var väldigt smart av mig att göra ett Excel-dokument med en massiv samling av frågor och svar, eftersom jag inte behöver spendera massa tid på att lägga in massa tentafrågor manuellt. Förhoppningsvis så blir detta en vinnande strategi och studieteknik. Jag tror det viktigaste är att man ständigt ständigt ständigt övar och repeterar allt man kommer igenom.
Att göra omtenta under utbildningens gång är väldigt vanligt, men det är jobbigt att veta att man måste göra det, att veta att det finns en jävla rest som bara ligger där och drar ner en. Jag vet det själv, från psykologin som jag läste i Uppsala, än idag har jag två omtentor som måste göras, i och för sig gnager inte dessa i mig längre. Nu när jag insåg att jag missat godkäntgränsen så tänkte jag: "kommer jag någonsin bli färdig läkare?" "kommer jag vara kapabel?" samt huruvida läkarprogrammet var "något för mig". Men sånt är normalt antar jag. Samtidigt är det inte så jättekul att behöva göra en omtenta redan första terminen. Men jag tänker så här, förhoppningsvis kan jag lära mig något av detta och bli bättre. Alla motgångar leder förhoppningsvis till något bättre! Och oftast så är omtentorna mer snällare rättade än ordinarie sådana. Jag tror man måste kämpa lite och försöka hitta en teknik som funkar för en själv. Tidigare har jag hittat en teknik som ofta fungerat, men i och med läkarprogrammets enorma omfattning så går det inte att applicera mina andra tekniker på detta program. Det funkar inte. Jag konstaterar bara att jag får kämpa.
I höst börjar jag läsa anatomi och fysiologi vilket är mer spännande eftersom det är så mycket mer konkret, tentan består också av kortsvarsfrågor så det är bara att svara på frågan eller inte veta svaret. Det är ganska skönt. Men kursen är extremt omfattande och ganska tung... så det gäller att ligga i!