SUPERJAN

Det känns så jävla surt. Jag är frustrerad, ledsen, arg och uppgiven. Testet kändes som att det hade gått väl, det kändes som att jag klarade många frågor... att få på pränt att jag klarat typ hälften och inte ens räcker för att komma in på intervju känns otroligt jobbigt. Det som svider otroligt mycket är att jag var en poäng ifrån. Det är där det känns som allra jobbigast, hade jag bara klarat en uppgift till hade jag varit inne. Hade jag haft 10 poäng eller något hade jag insett att utbildningen inte vore något för mig och jag hade sökt mig någon annan väg... men men. 

 

Som ni kan se så ventilerar jag här igen, jag gör det ibland när jag har mycket som jag vill få ut. Idag var dock en jobbig dag. Att få ännu en gång snubbla på mållinjen till min drömutbildning känns så otroligt jobbigt att det inte är sant. Samma historia upprepade sig i våras när jag fick ett resultat som var extremt nära en plats på programmet i Uppsala. Det känns så frustrerande att lägga ner så mycket tid, energi och pengar på något som ändå inte går vägen. 

 

Men jag kunde ha förväntat mig detta, jag drömde för två nätter sedan om att jag inte skulle gå vidare. Det var svårt att säga emot drömmen, men jag byggde upp lite ödmjukhet inför det i alla fall, vilket jag är glad för så här i efterhand. Och jag försökte att inte ha för höga förhoppningar, det var trots allt första gången, och jag hade sovit någon enstaka timme på morgonen innan också. Nästa gång går garanterat bättre för jag vet vad som krävs. Men jag är ändå ledsen, för jag hade hoppats. Och för att jag misslyckades. 

 

Vad som väntar i vår är oklart, kanske blir det ett program i en annan stad, eller så blir det en vanlig kurs igen. Men jag är trött. Trött på att inte ha börjat.