SUPERJAN

Hej på er

 

Nu är jag här igen. Idag har varit en speciell dag då jag har gjort mitt första seminarium på universitetet någonsin. Mitt första, men garanterat inte, mitt sista. 

 

Vaknade upp lite så där halvtrött. Var och jobbade igår, kom hem och käkade middag vid 21:45 för att sedan skippa mina förberedelser och gå och lägga mig direkt. Hade egentligen lust att ligga kvar hemma och skita i seminariet men det kändes inte värt. Så jag gick.

 

Fick först springa runt i byggnaden för att hitta lokalen, det gick ganska snabbt dock. Vi kommer in och sätter oss och seminarieledaren börjar ställa massor med frågor om texten vi skulle läst. Hade bara ett problem: mina anteckningar från texten låg på datorn. Och datorn var hemma. Kaos! Så satt jag där och lyssnade på alla andra i min seminariegrupp. Och värst vad alla hade tagit till sig texten, de satt bara och analyserade och utvecklade massa grejer och jag satt bara och höll med för jag hade verkligen ingen aning vad jag skulle säga. Jag sa inte så mycket mer under seminariet, tror jag öppnade munnen typ en gång, vilket är ganska ovanligt för att vara mig. Det ger ju också väldigt trevliga signaler till ens grupp, verkligen. Men jag var också rätt trött. Så. Jag tyckte det var bisarrt hur mycket folk kunde analysera utifrån texten, men så ser jag hur det finns en Wikipedia-sida som sammanfattar och utvecklar det litterära verket. Ah, vad kul då. Ska förbereda mig bättre nästa gång. 

 

Seminariet dränerade det mesta av min energi och jag var väldigt trött. Försökte förgäves att skriva mitt PM men jag orkade verkligen inte. Fick nöja mig med en inledning, det är väl alltid något. 

Jag var så trött av någon anledning idag, det var extremt konstigt då jag kände mig enormt hängig hemma. Jag orkade inte göra något alls, trots att jag verkligen behövde plugga och förbereda mig inför morgondagens föreläsning. Jag fortsatte vara trött tills klockan 16, käkade mina järntabletter jag hade fått från Blodcentralen efter att ha givit blod och kände direkt hur pigg jag blev. Så ja, jag hade väl grov järnbrist idag.

 

Tänkte sedan på eftermiddagen springa iväg och träna en timme intensivjympa. Men när jag skulle cykla iväg så ser jag hur mitt cykelhjul har fått punka. Det var bara att gå hem! Eftersom jag ändå var så pass pigg så lämnade jag träningsväskan hemma, tog min pluggväska och gick ner mot stan. Lämnade in min cykel nere på stan för reparation och så satt jag och läste min bok inför morgondagens föreläsning. Jag läste 15 sidor. Det tog nästan en timme, väldigt kul att kunna läsa så snabbt liksom. 

 

Dagen blev inte som väntat. Men men, nya tag imorgon. Imorgon ska jag också få träna, för första gången på en vecka! Det är värt att hurra för.