SUPERJAN

Hur är det med er? Själv är det mycket känslor som uppstår just nu, det är mycket som ska förberedas inför studenten. Min mamma var nere på stan och lyckades fixa kostymbyxor i rätt färg, HUR LYCKADES HON? Hon hade också lyckats lämna tillbaka två andra par som jag provat och velat lämna tillbaka, är så tacksam för henne och för att hon underlättar för mig. 

I övrigt har jag klippt mig idag, men frisören hade klippt VÄLDIGT OJÄMNT, jävla skit! Ska förbi stan imorgon IGEN och be honom att fixa till det, för mig är det annars inga stora problem att det är lite ojämnt, eftersom jag ändå kommer ha studentmössa på mig, men för min mamma är det stora problem. Hon vill att allt ska vara perfekt, så därför stressar hon extra mycket just nu för att köpa in och fixa allt. 

Stressen genomsyrar hela huset just nu, både hos henne och mig. Hon verkar ha blivit sjuk också nyligen och det känns verkligen jobbigt eftersom hon kämpar otroligt mycket med alla förberedelserna. Åh, älskade mamma.

Före dagen så var jag nere på skolan och hade en lektion med min mentor, det var frivilligt men det var väldigt bra att jag kom då vi diskuterade framtiden, det var intressant att höra vad resten av mina klasskompisar sökt och vad de vill bli. Det är alla möjliga områden, allt från civilingenjörer till matematiker, läkare till språkvetare. Det är en stor blandning och det är galet att många av mina kamrater försvinner från staden i höst för att förflytta sig till andra delar av Sverige. För min del stannar jag kvar i Uppsala under hösten för att, åtminstone planerat, läsa på universitetet en termin, vad som händer sedan återstår att se. Mycket sägs hända i mitt liv och vi får väl se om det går som planerat. 

Men just nu sitter jag här på mattan i mitt sovrum och bara skriver och reflekterar över framtiden. Imorgon ska jag ner på skolan igen och förbereda lakan till skolflaket och bara umgås en del med klasskamraterna, nu låter det som att vi är värsta bundisarna vilket inte stämmer, men och andra sidan har vi spenderat nästan 3 år ihop och det kommer kännas tomt när vi väl säger hejdå på studentdagen. Vissa kommer jag sakna mer än andra, och det gör lite ont i mig att vi kanske aldrig ses i några andra sammanhang men jag hoppas kontakten hålls vid liv och att vi möts igen. Nu när man går ut gymnasiet finns det inga andra människor som man kan fylla ut ens sociala tomrum med, till skillnad från högstadiet där man kunde strunta totalt i ens tidigare klasskamrater, eftersom man visste att man fick nya.

Ja, vad mer ska man säga? Det är mycket tankar och känslor som pågår just nu. Alla känslor flödar omkring en. "Här kommer alla känslor på en och samma gång", som Per Gessle sjöng en gång i tiden. Man kan undra om lyricsen i den låten handlade om Studenten?