Undvik förälskelser i examenstider
Hallå där,
hur står det till med er? Jag sitter framför datorn just nu och ska snart gå och lägga mig. Jag sitter och skriver just nu med plasthandskar, orsaken är att jag har tagit handkräm på mina händer för att få bort all torr hud. Den senaste månaden har jag haft ganska torra händer som inte har velat gå bort. Det blir inte heller bättre av att jag jobbar på en snabbmatsrestaurang där jag tvättar händerna säkert 50 gånger per dag plus att jag står i disken ibland. Resultatet blir att mina händer blir galet torra. Lägg också till att det är vinter, vilket gör det typ hundra gånger lättare att få torra händer. Skumt nog har det bara drabbat mig ett fåtal gånger, förut hade min mamma en slags "mirakelhandkräm" som luktade persika som man smörjde in, och den torra huden försvann efter någon dag. Nu finns den dessvärre inte kvar, så jag får nöja mig med det som jag har just nu.
I övrigt kämpar jag vidare. Visade sig att jag hade typ 12 olika uppgifter av olika slag, prov, inlämningsuppgifter, redovisningar och dylikt som ska in före påsklovet. Jag vet inte hur jag ska hinna och det blir inte bättre av att jag inte har kunnat färdigställa min psykologiuppgift i tid. Den gör mig otroligt frustrerad då jag inte vet hur jag ska lösa den med hjälp av den information jag har. Jag måste kolla med någon i skolan ifall jag kan få lite hjälp, tills dess låter jag ångesten av försening flöda i mitt huvud. Lägg också till att jag måste färdigställa GYA under nästa vecka, och jag har bara börjat på första delen. Det känns väldigt mycket skit just nu, men jag kämpar vidare.
Som jag tidigare berättade i min blogg så hade jag lite av en "crush" för några veckor sedan. I min psykologibok läste jag lite om det biologiska perspektivets syn på kärlek: enligt forskare som har tittat närmare på vad som sker i kroppen vid en förälskelse är att serotonin-nivåerna minskar i kroppen. När det sker är risken större att få en depression, då serotonin är det hormon som reglerar kroppens glädjenivåer. I mitt fall, när det är en obesvarad förälskelse, så blir det värre då det inte finns annat hormon som kan kompensera för serotonin bortfallet, är det en besvarad förälskelse man får kan dopamin och andra hormoner tillföras vilket gör att serotoninbortfallet löser sig. Det tar sedan ett par månader efter förälskelsen för att serotoninhalten i kroppen ska vara på normala nivåer igen. Det är väldigt intressant att känna till detta då det är något jag genomlever just nu. Jag har levt i en svacka den senaste tiden och det har inte blivit bättre av att ha en förälskelse som är obesvarad. Att jag därför reagerar som jag gör är föga förvånande. Frågan som lyder dock är hur jag ska kunna få ork igen och kunna koppla bort min förälskelse? Ska jag börja motionera flera gånger i veckan? Eller ska jag knipa igen i huvudet och koppla bort det helt från huvudet?
Dessa observationer som forskaren talar om gör mig inte förvånad. Jag är medveten om att jag de senaste månaderna varit deprimerad och jag har flera gånger suttit och tänkt på mitt livs värde och huruvida det är meningslöst eller inte. Visst hör det till livets vanligheter att tänka så, men för min del gör jag nästan aldrig det, och då är jag en väldigt reflekterande människa. Har också tänkt en del på döden och det är ju lite svårt att knäcka huruvida det är något positivt eller negativt. Just nu läser jag klinisk psykologi i skolan och min lärare talar väldigt mycket om hur tankar om döden och livets värde brukar vara ett av flera kännetecken för att man kan få en psykotisk sjukdom (dvs inom hela spektrat). Just därför känner jag att jag måste vara försiktig så att inget galet sker, dvs att det går helt åt pipsvängen. När man är så pass inne i sig själv och så pass självständig som jag är så är en psykos det sista man behöver, eftersom det skakar om hela ens insida och får en att tappa förståndet över ens beteende och hur man ska göra. Självständigheten kan vara positiv, samtidigt som det kan vara negativt eftersom jag då kanske inte får någon benägenhet att söka psykiatrisk hjälp om det så skulle hända.
Det är svårt att veta hur man ska styra ens hjärna. Hur man ska göra så att man vill att det ska bli så bra som möjligt. Just nu ser det inte särskilt bra ut på skolfronten. Det är kaos i mitt huvud och i mitt liv. Jag vet inte vad jag ska göra och jag behöver hitta någon slags väg ut som ska ta mig mot något bättre. Kämpar på gör jag, till vilket pris återstår och se.