Jag sov inte inatt heller
Kära blogg.
Just nu är klockan två på natten och jag har legat vaken i säkert tre timmar nu. Har suttit och tänkt en del, medan resten av tiden har gått åt att jag försökt sova. Samtidigt har mina ben kliat som satan vilket har stört mig när jag har försökt sova. Jag känner att det är helt lönlöst att ens försöka sova, så just nu ligger jag uppe framför datorn för att skriva av mig lite.
Jag vet inte varför, men jag mår inte bra just nu. Jag har funderat mycket på mig själv, huruvida jag duger eller inte. Vad för saker och ting i mitt liv som jag egentligen kan vara glad över. Missförstå mig inte, jag mår relativt bra fysiskt och mentalt, och materiellt har jag det väldigt bra. Men jag funderar över mycket annat, det finns mycket som jag känner saknas i mitt liv. Någon man kan prata med, och lätta sitt hjärta för. Någon nära person man kan umgås med och diskutera olika ämnen som ligger en nära om hjärtat. Jag har dessvärre inte den lyxen som många andra har, visst har jag vänskapliga relationer med många, men det är inte så nära, och oftast är det ytligt. Även om jag, sedan jag varit barn, tenderat att vara väldigt tystlåten om mitt inre till nära och kära så har jag kommit in i en tid där jag nästan kräver någon att tala med. Visst går det använda internet, och jag har träffat många härliga människor härifrån, men jag vill ha någon att snacka med, IRL. Dessutom är det svårt att lätta hjärtat för någon som man endast ser genom en dataskärm, eller mer specifikt, genom text.
Med andra ord: så känner jag inte att livet är som det ska vara just nu. Jag är fullt medveten om att det kanske är en svacka bara, men bristen på förändring får mig att hålla kvar den tanken. Jag lever fortfarande kvar i ett tunnelseende till viss del, och det är jobbigt. Jag kämpar, men det är svårt. Dessa dagar som sker nu är väldigt annorlunda, och mitt liv känns mycket mer annorlunda just nu än vad det tidigare gjort... även fast ingenting särskilt har hänt.
Vad har hänt annars då? Idag har varit en sån där dag då jag suttit och pluggat ekonomiska teorier en halvtimme, och sedan spenderat resten av tiden med att däcka, kolla på film och lyssna på musik. Produktivt? Nja, inte riktigt... men det kändes värt. Solen sken idag och det var jätteskönt att gå ut och sätta sig i solen vid bryggan som ligger i närheten av mitt hus. Jag satte mig där i fem minuter. Plötsligt slog det mig, jag borde meditera! (Vet ärligt talat inte varför tanken slog mig.)
Jag försökte koppla bort allting i huvudet, försöka tänka på ingenting medan jag hade ljudet Aum i mitt huvud. Det var lite ovanligt, men känslan efteråt var otrolig. Efter att ha surrat runt på massa högljudda tankar i huvudet blev jag istället helt tystlåten. Mitt huvud var lugnt. Det hade absolut ingenting att säga om. Tankarna bara försvann, stressen försvann. Lugnet var påtaglig. Jag borde kanske fortsätta med att meditera, det var väldigt skönt och gjorde mig mycket mer skärpt och koncentrerad när jag sedan började plugga igen efter att ha varit ute.
Jag har beslutat mig i alla fall för att kämpa vidare. Jag vill ta mig ur svackan, men det är svårt när allt du ser är mörker. Tänker vara sjukanmäld från skolan imorgon då jag inte orkar med dagen, att gå från klockan åtta till fem på en måndag kräver att du har ork, och det har inte jag, varken fysiskt eller psykiskt.
Men jag kämpar vidare, kanske är det lönlöst... eller så hittar jag energi från någonstans för en gångs skull.
