En onsdag i tankarnas förtecken
Hello pals
Hur är det? Idag har varit en ganska bra dag. Vaknade till strålande sol samtidigt som jag hade sovmorgon. Kul!
Var på Universitetets öppet hus idag, det var trevligt och intressant. Samtidigt så har jag fått massor med insikter om vad jag vill göra i framtiden. Just nu sitter jag och tänker på vad jag ska göra i höst. Ska det bli stadsplanering, beteendevetenskap eller arkitektur, eller ska jag läsa lite språk/humaniora kurser i höst istället? GAAH. Jag kan inte koncentrera mig på grund av stressen jag har. Stadsplanering låter intressant, plus att det ligger i Uppsala vilket gör utbildningen extra bekväm. Jag vet dock inte hur gynnsam den är, det känns ju halvkul att läsa en utbildning i tre år och sedan inte kunna få något jobb eller några möjligheter. Då är det väl kanske smartare att gå arkitektutbildningen på KTH istället?
Ah... svårt och bestämma sig. Vill gärna göra något som jag trivs med. Att jag har kommit på åtminstone något som jag vill göra känns väldigt bra, men det är krångligt. Och jag har så mycket jag är intresserad av. Jag har en sida som gillar att skriva, där skulle journalistisk passa väldigt bra. Jag har en kreativ sida som gillar att skissa modeller på hus och planera städer, där skulle arkitektur/stadsplanering passa bra. Jag har en teoretisk sida som gillar att identifiera människor, dess tankar och beteende. Där skulle beteendevetenskap/psykologi passa perfekt.
Men trots detta är det tufft och veta vad jag vill göra. Jag daltas med andra problem också, att mina betyg inte räcker till, för de allra mest prestigefyllda utbildningarna (det var en superbra idé att läsa naturvetarlinjen på Rosendal i tre år.) När jag nämnde till min mamma och brorsa att jag funderade på arkitektur brast de ut i gapskratt och frågade om min pappa hade försökt övertala mig. Jag svarade "Nej, det är vad jag har varit intresserad av i år." Min brorsa nickade visserligen och förstod mig... men men. Själva tanken på att behöva pendla är visserligen jobbigt, men jag känner att jag kan klara av det. På sikt vill jag gärna ha en lägenhet i Stockholm dock, eftersom jag ändå lär flytta dit i framtiden och ha min "bas" där. Visserligen är det tufft om man inte har kapital eller många ködagar, men det ordnar väl sig... tids nog. Uppsala är för litet för mig och jag vill bara lämna staden så fort jag bara kan, är min spontana känsla. Men jag kanske lär få stanna kvar här ett tag till, jag är väl inte bitter... men jag är inte glad heller.
Åh, ångesten just nu.