STUDENTEN
Så,
post-studenteran har nu gjort sitt intåg.
Efter en lång tids förberedelser så är nu den stora dagen över. Studenten var en mycket trevlig dag och jag uppskattade den mycket, allting gick som planerat och det var inga problem. Vad hände under dagen då?
Tja, morgonen började med att jag duschade, borstade tänderna, fixade mig ordentligt. Tog på min studentoutfit som jag hade tänkt ut, en mörkblå kavaj med tillhörande byxor, vit skjorta under med svart fluga. Just outfiten vart jag skitnöjd med, jag fick också väldigt mycket komplimanger för den och kommentarer om att jag passade i den och så, så jag blev verkligen glad. Under morgonen serverade min klass champagnefrukost och för det mesta gick jag runt och minglade hos alla klasskamrater, vi gav varandras studentmössor till varandra för att skriva hälsningar och signera våra namn som ett sista hejdå. Vi tog också studentfoton, fick sitta ned så jag var i alla fall nöjd.
Sedan började dagen med en högtidlig studentlunch. Det bjöds på potatis med någon slags kyckling, det var inte jättemycket att hurra över som en sista måltid på Rosendal, men godtagbart var det. Lunchen gick parallellt med en ceremoni av en utdragen stipendieceremoni, folk skulle få stipendier och så. Sedan delades ämnesstipendierna ut, med olika elever som presterat extra bra i sina ämnen. Alla ämnen från internationella relationer till kemi skulle betas av. Och ja, mina vänner, jag fick ett stipendium. I profilkursen tvärvetenskap, det var väl ändå snällt på ett sätt, tiden på Rosendal har varit tuff så det känns ändå skönt att få ett uppskattande från någon i alla fall.
Efter ceremonin följde ett sista snack och betygsutdelning av våra mentorer, det kändes vemodigt men samtidigt också pirrigt. Nära och kära hade samlats på gården, det var fullproppat med folk. Så kom stunden till slut, utspringet. Vi alla fick varsin ballong och fick springa ut till högtidlig musik med fanfarer, pompa och ståt. Vi sjöng studentsången tillsammans en sista gång och sedan släpptes alla ballongerna upp. Det var ett ögonblick att minnas. Jag sprang ner till familjen, som stod längst fram och tog de där obligatoriska fotografierna som skulle postas på mammas Facebook. Men det höll inte i sig så länge för sedan efter det var jag tvungen att springa mot flaket.
Flaket var en intressant historia, har aldrig gjort något liknande. Vi åkte en runda genom stan, dundrandes till gamla poplåtar medan vi dansade och skadade på flaket genom stan. Det var trevligt, det var vackert och det var samtidigt tröttsamt. Den kyliga luften var inte heller så skönt, tur att jag hade kavaj på mig. Plötsligt hade det gått en timme, flaket var över och vi kom tillbaka till skolan. I den stunden var det sista gången jag såg vissa i min klass. Det här är sista gången vi var förenade någonsin, och det var sista gången jag skulle se vissa särskilda personer någonsin igen. Nu är vi alla borta, alla går varsin väg och allt är bara ett suddigt minne.
Så blev det sedan dags för studentmottagning. Jag blev upphämtad av min kusin, var enormt uppspelt efter flakfärden och hade så mycket jag vill prata om att min kusin fick be mig tagga ner lite. Haha, där ser man. Jag kom hem till lokalen för att se alla förberedelser, det var mycket som var i ordninggjort. Min mamma hade lagt ner enorm tid på all mat. Min kära nene, som tog hand om mig när jag var mindre, hade kommit förbi och hjälpt till tidigt under dagen. Älskade människa. Och min kusin var där med hennes familj och söta barn, min farmor och farfar hade kommit. Farfar, älskade farfar fastade, trots att han är över 94 år. Förstod inte hur han pallade, han har otrolig energi, helt sjukt hur han orkar ibland trots sin höga ålder, det måste vara från honom jag fått min höga energinivå ifrån. Och så kom det många fler, föräldrars vänner och deras barn. Jag fick fina presenter och var så tacksam för allas lovord och lycka till-önskningar. Kvällen var fantastiskt trevlig, och gick in på småtimmarna. Någonstans där kände jag mig väldigt trött och beslöt mig för att gå hem och sova gott, efter den fina boosten jag fått i form av presenter, hälsningar och underbart umgänge. Några klasskompisar hade skrivit att vi skulle träffas nere på stan och se på soluppgången, några andra skrev om studentfesten, jag gick i vilket fall inte på något av de två, jag kände inte för att gå på studentfesten: särskilt inte när jag i så fall skulle behöva tvingas möta hela stans nyblivna studenter på en och samma plats. Nej tack. Not my style.
Dagen slutade fantastiskt i vilket fall, precis som jag ville att det skulle sluta.
Tack alla inblandade.
Tack alla vänner, nära och kära.
Tack älskade mamma för att du kämpade.
~ Nu stänger jag ett kapitel och öppnar ett annat. Tack alla. Tack.