SUPERJAN

Kära blogg.

 

Sitter hemma och lyssnar på Lana del Reys nya album medan jag sitter och tänker, egentligen tänker jag alldeles för mycket. Idag har jag suttit och dragit mig här hemma, drog sedan till gymmet en timme och tränade kondition. Det var två månader sedan jag började träna idag, och gud vilken skillnad det har blivit. Jag mår betydligt bättre nu än vad jag gjorde förut, både psykiskt och fysiskt. Jag har gått ner ett par kilo, samtidigt som jag mår mycket bättre psykiskt. Jag har inte någon form av ångest längre som förut, när det brukade gå i perioder. Numera känns det väldigt lugnt. Om exakt en vecka så drar universitetet igång, åh vad konstigt det känns. Lilla, lilla jag ska äntra universitetet. Känns knäppt! 

 

Det har varit väldigt körigt, jag gjorde fel när jag skrev min ansökan och istället så har jag bara fått nöja mig med en kurs i franska. Jag står som reserv på plats åtta till en utbildning, men de har redan tagit in väldigt många och jag är rädd att jag inte lär komma in. Jag kollar antagning.se frekvent för att se om antalet i kön minskar. Men det verkar inte gå något vidare. Men att nöja sig med 15 hp franska funkar väl. Nackdelen är att jag inte får något CSN för det (hade inte planerat för det, men får se). Allt tänkande på detta gör mig snurrig och frustrerad. Plus att jag inte heller vet om jag vill läsa min franskakurs, jag har tappat lite intresse under sommaren och introduktionsmailet som jag fick från vår kursansvarig var inte direkt uppmuntrande där hon skrev att kursen var väldigt svår i kombination med andra studier samt att man behövde spendera åtminstone tjugo timmar i veckan på kursen. Jesus Christ. Jag som inte ens spenderade så mycket timmar på franskan under en termin på gymnasiet. 

 

För övrigt är det helt sjukt hur mycket kurslitteratur kostar! Har handlat för nästan 700 kronor och då är det bara för franskakursen. En av böckerna kostade dessvärre 500 kronor, och det var också den allra viktigaste. Nåväl, det går ihop ändå. Plus att det är massa andra småböcker och skit som ska användas, men jag håller mig för närvarande eftersom jag ändå inte vet om böckerna kommer användas. Dessutom är det möjligt att man lånar från varandra och liknande. 

 

Många blivande studenter är väldigt hype:ade över studentlivet, jahaja, som om det är något speciellt med det. Jag tänker skaffa kårleg och bli medlem i en nation, troligtvis Smålands eller Västgöta, de verkar rätt små nationer och ganska chill. Västgöta brukar sälja lunch för 35 kr vilket är ganska nice att utnyttja, dessutom ligger de väldigt centralt, precis vid Filmstaden så det går att poppa in om man är på en runda nere på stan. Samtidigt funderar jag om jag ska bli medlem i någon förening, vilka föreningar finns det ens? Det är funderingar som detta som får mig snurrig. Och frustrerad. I stort sett. Jag tänkte i vilket fall försöker engagera mig lite, nu när man börjar på universitetet i en kurs helt själv så är det ganska bra att skaffa nya vänner och odla nya relationer. Minst sagt. Fast det är krångligt. Men det ska nog gå bra. Många blivande studenter har ångest över människorna man läser med, jag vet inte, jag har inte någon sådan ångest. Det brukar alltid gå bra ändå, på universitetet så är allting så mycket mer annorlunda än exempelvis gymnasiet, på mitt gymnasie var det alltid en viss slags typ av människor. Medan på universitetet är väldigt blandat, med människor som kommer från olika delar av landet och olika slags "stilar". Jag är positiv, tror det kommer bli hur bra som helst, i synnerhet i kurser där man delar intressen.

 

Nåväl, nu har jag skrivit av mig för ikväll. Jag mår mycket bättre nu i alla fall, att skriva är som serum. En får ut allt på hjärtat. Det är ganska skönt, minst sagt.