Min tacksamhet över min studiesituation
Så var det gjort.
Nu är det färdigt. Jag satt och ändrade lite i min högskoleansökan på antagning.se, men nu är den inskickad. Gaah! Känns väldigt konstigt att den är inskickad, i vilket fall kommer jag ha en del olika kurser som jag kan välja emellan. Det är allt ifrån språk till kulturantropologi, exklusivt i det samhällsvetenskapliga spektrat. Det känns skönt tycker jag, främst eftersom jag är väldigt väldigt trött på naturvetenskapliga ämnen. I synnerhet fysik, kemi och allt det där. Ska bli skönt att fokusera på ämnen som man tycker känns givande och roliga. Jag längtar!
Idag var det dags att sticka tillbaka till skolan igen. Det var en kort dag och efter det gick jag till biblioteket för att läsa Homo Deus. Jag läste ungefär hundra sidor tills jag insåg att jag inte orkade. Var överdrivet trött när jag låg där i bibblans läsfåtölj, gick hem och blev överdrivet pigg istället. Det var ju strange, kan man säga. Imorgon har jag bara en lektion på eftermiddagen så jag planerar att sova ut, försöka göra lite uppgifter i plugget och vara produktiv. Tror inte jag kommer lyckas, finns så mycket som surrar i mitt huvud just nu så jag kan inte koncentrera mig ordentligt. Har förövrigt lyssnat på en till P3 Dokumentär-podd, den här gången om hedersmordet på Fadime Sahindal. Jag är ganska säker på att jag lyssnat på det tidigare, i alla fall var det väldigt intressant som alltid och väldigt fint producerat. Det var ganska intressant att lyssna på berättelsen om hennes situation och familj, och det fruktansvärda slut som hela sagan fick. Jag funderar på att skriva en längre text någon dag om situationen då jag har mycket tankar kring det hela, jag har själva mina rötter i närheten av området där Fadime och hennes familj kommer ifrån och det känns därmed väldigt relevant för mig att diskutera det.
Hedersproblematiken i Sverige är fruktansvärd, men det är inte förvånande att den finns kvar: det här är en kultur som levt i millenier, generation efter generation. Det är klart att det är svårt att bryta en familjekultur som pågått så pass länge. Grundfaktorn till hedersproblematiken är dels patriarkatet och familjens makt över barnen, samtidigt är detta bara den grundliga roten. Många feminister försöker förringa problemet till en form av "mäns våld mot kvinnor", men det vore att bagatellisera hela hedersvålds-begreppet anser jag. Dels för att det finns mycket större strukturer som omger hedersvåldsbegreppet än "mäns våld mot kvinnor", bland annat familjen och släkten omkring och dess makt. Många kvinnor har också en viktig roll i familjer med hedersproblematik, ofta mammor, vilket är viktigt att räkna in när man analyserar dessa. I flera fall har kvinnorna haft en avgörande roll, som i fallet med Pela där mamman valde att inte vittna till förmån för pappan som skjutit sin dotter. Jag anser därför inte att man ska föringa det. Sedan skiljer ett vanligt mord sig självt från ett hedersmord på det sättet att hedersmord är något som planeras inom familjen och används för att rentvå familjens heder/skuld. Ett vanligt mord baserat på patriarkalt våld är inte så, naturligtvis finns det manliga förövare som kanske har heder som åtanke men dessa är ytterst få. De flesta mördare skryter inte om vilka de dödat, eller hur? Därmed kan man konstatera att det finns en tydlig skillnad kring dessa former. Var det luddigt? Mjo, jag kände också det. Men jag hoppas att jag förklarade detta tillräckligt väl i vilket fall.
