SUPERJAN

Det känns konstigt att det har gått så fort. En vecka bara flög förbi och imorgon är det dags för skola igen. Det är galet att det bara är sex veckor tills jag tar studenten och lämnar gymnasiet, känns som en evighet tills dess! Veckan har blivit lite annorlunda än tänkt, har varit sjuk hela veckan och inte haft någon ork att göra något. Det kanske var bra att jag inte pluggade eftersom jag kommer få mer ork, troligen, att göra klart mina uppgifter under kommande veckor. Att jag var sjuk har inte varit så skönt då jag inte haft någon som helst lust till att göra något produktivt, istället har jag suttit hemma och tittat på tv-serier och läst böcker. Jag läste klart Sapiens och tänker börja läsa lite på Homo Deus ikväll. Homo Deus är fortsättningen på den, problemet är bara att boken måste lämnas in imorgon. Jag funderar därför på att sitta ner på biblioteket och läsa klart den där. Eftersom boken har kö så kan jag inte lämna in den senare, förra gången jag hade en reserverad bok blev den försenad med en dag. Jag var alltså, på fullaste allvar, tvungen att böta TRE kronor. Så löjligt! I vilket fall är boken väldigt intressant, men jag har varit alldeles för lat för att läsa klart den.

 

Idag har varit en liten småjobbig dag, hostade som en galning under större delen av dagen. Var dessutom halvdeprimerad när jag såg snöstormen som pågick utanför. Det blev lite bättre mot senare delen av dagen. Jag beslöt mig för att gå på en lång promenad idag för att få frisk luft. Jag var bara tio minuter hemifrån när min storebror ringde och sa att han hade gjort mat, och han bad mig komma så snart som möjligt. Kommer hem och ser att han har gjort tacos. Åh. Bästa storebror. Lyssnade också på P3 dokumentär som finns som poddar på SR-appen när jag promenerade. Poddarna är riktigt bra och väldigt intressanta, jag har börjat lyssna på olika dokumentärer sedan två veckor tillbaka och har fått höra om massa olika händelser och fall. Har också lärt mig en del nytt, vilket alltid är skönt. Detta, i kombination med promenad är en superkombo. Idag lyssnade jag på en dokumentär om Instagramupploppen i Göteborg. Det var väldigt intressant och jag blev väldigt fängslad av det jag fick höra. Jag kunde förstå och relatera till händelserna som skett, dels för att jag var lika gammal som de flesta uthängda när det skedde (gick i åttan när det hände) och för att det tidigare hänt i min hemstad Uppsala. När jag gick i sexan, eller sjuan så startade två tjejer i stan en blogg i stil med "Uppsalas secrets" eller något liknande där de hängde ut hemligheter på folk. Det blev världens snack om det på sociala medier men bara några dagar efter det gick tjejerna som ägde det ut och bad om ursäkt. Kan inte ha varit roligt för dessa tjejer sedan. Men men, what you give is what you get. Förhoppningsvis blev det bättre senare för dessa två i alla fall. Människor påverkas enormt av rykten, oavsett om vi bryr oss eller inte. I detta fall så utvecklade rykten sig till en stor explosion som orsakade otroligt mycket ilska och skada för många, många inblandade. 

 

För många kan detta vara svårt att relatera till överhuvudtaget, många har inte, till skillnad från min generation, vuxit upp med sociala medier på det sättet. Förut existerade dessa rykten oftast inte utan det sas från person till person. Numera kan man gömma sig bakom en anonym identitet/döljande vägg och sprida rykten istället... vad ska man säga? Tack och lov har jag blivit äldre, vilket gör att jag en dag i framtiden kan slippa såna skithändelser. På tal om rykten surrar det en hel del runt omkring mig har jag märkt. Med det sagt menar jag inte rykten om mig själv, utan rykten om massa olika människor. På min gymnasieskola hör jag säkert varje dag om massa ovanliga saker som de andra eleverna på mitt gymnasium har gjort. Det är väl ganska naturligt, eftersom vi är ganska många och många av oss elever känner varandra. Denna grej är i och för sig en av de grejer som gör att det ska bli skönt att sluta gymnasiet. Kommer inte bli så mycket rykten och bullshit, utan mer mognad hoppas jag när jag går vidare till universitetet. På tal om universitetet så skickade jag in min ansökan idag till antagning.se!!! Känns superkonstigt. Och jag var osäker på vad jag skulle sätta som tredje-, fjärde och femtehandsval så jag plockade lite random kurser. Jag är ganska säker på att jag inte kommer in på en av kurserna i alla fall, det är psykologin. Den har tydligen sjukt höga intagningssiffror, lite konstigt kanske för en A-kurs kan man tycka, men tydligen finns det ett starkt intresse för det. 

 

En sak är i alla fall klar och det är att jag kommer läsa i höst, det måste jag göra. Jag lever för att plugga faktiskt (måste ha varit född akademiker i mitt förra liv)... samtidigt tvekar jag på den tanken då jag ofta har svårt att koncentrera mig. Men i slutändan är jag ganska säker på att jag behöver plugga någonting i vilket fall, det hade inte funkat för mig att göra ingenting under en hel höst, och jobba emellanåt. Jag hade känt trisstess direkt. Jag trivs med att jobba oftast, men jag vet mycket väl att jag aldrig någonsin kommer hamna på ett vanligt svenssonjobb på en snabbmatsrestaurang eller mataffär. Det är inte min grej eller mitt mål, har aldrig varit heller. Jag hoppas i vilket fall att jag kan dö lycklig, som en person som fullföljt sitt mål, då kan jag faktiskt dö lycklig.

 

En skön låt by the way, Sia är visserligen extremt generic och mainstream, men en del av hennes låtar som inte är det är minst lika bra tycker jag, i vissa fall bättre till och med. Tycker hon är en bra artist med bra integritet och respekt för sitt egna privatliv. Hon framträder exempelvis alltid med en peruk överallt för hon vill kunna skydda sitt privatliv och vara känd för sin röst och inte för att hon är hon. Det tycker jag är väldigt bra, sångare är ju kända för sin röst, inte för sitt yttre eller vad för skandaler de gör.